John Cleese om kreativitet

När jag häromveckan lyssnade på den här korta presentationen kändes det som om den var gjord direkt för mig, just nu. Det är ju det här jag försöker, men misslyckas uppnå, när jag sitter och skriver! Tack, John!


Fönsterfasad


Vad forskar du om?

Den frågan ställs naturligtvis titt som tätt. I början hade jag lite probelm, jag hade ju inte bestämt mig rikigt, inte riktigt förstått hur jag skulle gå tillväga, var så ny i sammanhanget. Och jag hade dessutom inte knapat ihop någon ansökan i förväg utan mer eller mindre kastats in i projektet. Ett projekt som redan hade ett syfte. Jag fick i uppgift att formulera forskningsprojektets syfte i egna ord.
Så långt förstod jag att projektet hade fått pengar för att man lovade en utveckling av metoder, kanske nya till och med. Metoder som skulle testas i projektet och utvärderas. Man lovade förankring inom branschen. Och nog handlade det om kommunikationen mellan hyresvärd och hyresgäst. Metoder för brukares involvering i att identifiera och formulera sina behov och krav gentemot hyresvärden.

Allteftersom förstod jag också att jag inte bara hade möjligheten, jag förväntades också sätta min egen prägel på frågeställningen. Vad var det som intresserade mig?

Jag kom ju från ett håll där det inte enbart handlade om hyresvärden och hyresgästen som aktörer. Brukargruppen är mer komplex än så, det finns andra yrkeskategorier på en arbetsplats, kanske deras kunder, eller kunders kunder. I bostadssammanhang finns alla besökare, driftspersonal och till och med allmänheten, medborgaren som passerar en byggnad i brukarbegreppet i vissa fall. Hyresvärden omger sig dessutom med olika experter och tekniska konsulter som även de är viktiga att inkludera i en kommunikation om mål och behov, kanske rent av en förutsättning för att ge brukaren den information de behöver för att uttrycka rätt krav.

Och så arkitekten. Som hittills saknats i beskrivningar och frågeställning.

Mina kollegor vid Linköpings Universitet, som inte är arkitekter, noterar att jag skiljer på kategorierna arkitekter och tekniska konsulter. Vad är arkitektens roll i allt det här, vad är det som gör att det är just arkitektens som tar på sig att forska om det här? Vad kan en arkitekt som de andra inte kan?

Utan att gå in för mycket på arkitektens självbild, även om det i viss mån handlar om det här ändå, börjar jag närma mig min egen ingång och lägger till frågeställningen: vad är arkitektens roll? Min Linköpingshandledare påpekar roat att hon inte stött på något annat forskningsområde som fokuserar så mycket på den egna professionens roll i sin forskning. Jag tar det till mig, men känner också att just den förväntningen finns inom akademin – vad kan din forskning  tillföra yrket eller yrkets roll. En arkitektkollega som presenterar sin licentiatuppsats får påpekat för sig att han missat den intressanta diskussionen om vad hans material betyder för proffessionen. Han har fokuserat på produkten.

Vi är en självcentrerad yrkeskår med dålig självbild och det finns anledning att återkomma till detta vid senare tillfälle.

Likväl, sedan en vecka tillbaka  svarar jag, den korta versionen, närmare, men fortfarande inte helt nöjd; jag tittar på metoder för kommunikationen mellan hyresvärd, hyresgäst och arkitekten, på frågan vad jag forskar om.


Viktigt meddelande till mig själv

Kolla alltid med den här listan om jag är tveksam om i vilket sammanhang jag ska använda ett ord.

https://docs.google.com/spreadsheet/ccc?key=0An1S3RuCiM_ndGhHNE9EWVlDajdLOFhWLVNNRHc5MFE&hl=en_US#gid=0


Falafelmannen gör sin del

Fast han är inte falafelman på riktigt. Rapparen Behrang Miri är projektledare, DJ, programledare och lite till. Idag träffade jag, en kollega och min chef  honom för att diskutera ett samarbete inför Behrangs planerade projekt om ungdomar och framtidens bostäder i miljonprogramsområden. Ett ambitiöst projekt med lovvärt innehåll. Det här lär inte vara det sista ni hör om det. Återkommer.

Att han gjort ett tjusigt gästspel i fantastiska Alla Fagras video om Falafelstaden Malmö gör inte saken sämre.


Brittisk workshop

I förra veckan var jag med på en workshop om  Open Scenario Planning, Evidence Based Design and Value in Emergency Care  anordnad av HaCIRIC (the Health and Care Infrastructure Research and Innovation Centre). Det var ett samarbete mellan The Bartlett University College London, Loughborough University, Sheffield University samt Chalmers. Tre av mina intressen i ett – metoder för planering, akutvård och Storbritannien. I ett försök att kartlägga vad deltagarna var intresserade av och var de såg samarbetsmöjligheter länder eller forskare emellan samlades tankarna till en sådan här fantastisk översikt.


Bara i Göteborg

Blomstervitsigt på Aschebergsgatan. Det var dessutom en rätt skaplig mängdrabatt. Synd att krukväxter är dömda att dö i en sporadiskt befolkad (och därigenom sporadiskt bevattnad) lägenhet.


Dubbelliv

Hösten  är igång och jag har inlett mitt tudelade liv. Grovt förenklat bor jag på halvtid i Göteborg och på halvtid i Malmö. Jag jobbar på Chalmers och på Sweco i Malmö. Fast just nu sitter jag på Sweco i Göteborg och jobbar med ett projekt i Kungsbacka. Och igår höll jag en föreläsning för Chalmers masterstudenter och då var jag både doktorand och konsult på Sweco. Vilket stämmer rätt bra med verkligheten. Jag packar dator, böcker och kläder och släpar med mig till tåget. Lämnar sambon för ensamhushållet. Bottenplan mot sjunde våningen. Skåne mot västkust.
Stiger av (och förundras över hur stor skillnad det kan vara på vädret) och byter Jojo-kort mot Västtrafikskort. Lyfter ur den ena nyckelknippan ur jackfickan och låter den byta plats med den andra i handväskan. Ömsar skinn och fokus.

Och sen åker jag hem igen.


Klum och jag

Först en gång i Malmö där det inte gick så bra (tekniken, nervositeten, oprövat material) och sedan en gång till i Göteborg med rejäl revansch.
Jag har föreläst om Engagemang och delaktighet – om att jobba med design och hållbar samhällsutveckling genom dialogExpedition Sverige, fotografen Mattias Klums projekt om att höja stora och små svenskars medvetenhet om den svenska naturen och fotografi.
Och jag har lärt mig att närvaro, engagemang, att vara väl förberedd och support i publiken är till stor hjälp vid föredrag.

Inspirationsdag på Alingsås Lasarett

I förra veckan var jag och föreläste på Alingsås Lasarett för inbjudna chefer och skyddsombud. Liksom på så många andra lasarett och sjukhus står man inför större ombyggnader och omdispositioner. Mitt uppdrag var att prata om hur verksamheten kan involveras i utvecklingsarbetet i samband med en sådan här ombyggnad. Jag var inbjuden av Lena Walther som jag jobbat ihop med i samband med designdialogen på akutmottagningen på Östra sjukhuset i Göteborg.
Efter mig föreläste Helle Wijk om Vårdmiljö som möjlighet för hälsa. Helle är bland annat sjuksköterska och forskare på Sahlgrenska Akademin och har forskat på färgers betydelse för äldre i vårdmiljöer.